Så koloniserades Afrika

Detta skrev jag som en mindre inlämningsuppgift på historieutbildningen:

Européerna hade börjat utforska Afrika långt innan själva exploateringen av kontinenten inleddes.

1488 anlände den portugisiske sjöfararen Bartolomeu Dias till Mossel Bay i Västra Kapprovinsen i Sydafrika. Några år senare kom en annan känd portugis, Vasco da Gama.(1) Under 1600-talet bosatte sig holländare och andra européer i södra Afrika. De kom att kallas boer. På 1800-talet hette den mest kände upptäcktsresanden David Livingstone, som kartlade betydande delar av kontinenten och var den förste europé att upptäcka Victoriafallen 1855.

Det var under senare delen av 1800-talet som européerna hade utforskat tillräckligt mycket av Afrika för att förstå vilka enorma naturtillgångar där fanns. Fram till 1880 var franska Algeriet den enda europeiska kolonin i Afrika, förutom brittiska Sydafrika och vissa handelsstationer längs kusterna.(2) Det var då kapplöpningen om Afrika på allvar startade och stod framför allt mellan Storbritannien, Tyskland och Frankrike.

Belgien hade tagit Kongo, det till ytan största landet i Afrika. Kongo kom att ägas av en enda person, Belgiens kung Leopold II.(3)

Men kolonisationen handlade inte bara om att enskilda individer ville bli rika. Industrialiseringen av Europa hade framkallat ett behov av billiga råvaror, vilket det fanns gott om i Afrika. Européerna ville också sälja sina egna produkter i kolonierna, alltså skapa nya marknader.(4)

De afrikanska länderna låg långt efter i utvecklingen i jämförelse med de europeiska staterna, som bland annat hade mycket bättre vapen. Detta gjorde det svårt för de afrikanska folken att värja sig.(5) Istället blev de inhemska folken ofta en del av kolonialismens framfart och kunde tjäna i kolonialmakternas arméer.(6)

Exploateringen av Afrika ledde till allvarliga konflikter mellan de olika kolonialmakterna. Därför anordnade Tysklands rikskansler Otto von Bismarck den så kallade Berlinkonferensen 1884. Syftet var att västmakterna skulle stycka upp Afrika mellan sig så fredligt som möjligt. Troligen delade man upp Afrika med hjälp av en linjal, vilket skulle förklara varför Afrikas nationsgränser blev så raka. (7) Men konflikterna upphörde ändå inte. Imperialismen i Afrika skulle bli en bakomliggande orsak till det första världskriget. Den starka nationalismen som präglade Europa under denna tid gjorde att de olika nationalstaterna ville vara störst, bäst och vackrast, istället för att kompromissa med varandra. Man kanske kan kalla kolonialismen för en form av prestigetävling.

Brutala krig utkämpades också mellan de sydafrikanska boerna och Storbritannien.(8) Afrikanderna, som boerna idag kallas, hade börjat se sig själva som en inhemsk afrikansk befolkning, och såg britterna som utländska inkräktare som ville förtrycka dem och ta deras naturtillgångar, så som diamanter och guld. Under det andra boerkriget 1899-1902 byggde Storbritannien världens första koncentrationsläger, där närmare 30 000 civila boer, främst kvinnor och barn, dog. Historikern Lawrence James kallar britternas läger för ”dödsläger”.(9)

Koloniseringen kunde gå till på olika sätt i olika områden. Enligt statsvetarprofessorn Emil Uddhammar var den brittiska och delvis den franska koloniseringen ”betydligt mer gagneligt för de berörda folken” än framför allt den belgiska och portugisiska, som sysslade med ren och skär plundring.(10)

Det fanns även en avsikt hos kolonialmakterna att civilisera de erövrade folkslagen. Kolonialismen kunde rentav ses som något moraliskt rätt, som ”Den vite mannens börda” (”The White Man’s Burden”), efter en dikt av den engelske poeten Rudyard Kipling från 1899. Med detta menas alltså att det var den vite mannens börda att civilisera de mindre civiliserade. Men det fanns också en idé om raslig överlägsenhet hos kolonialherrarna. Samtidigt tvistar historiker om vilken roll kristendomen, som kallats kolonialismens ”ideologiska stormtrupper”, spelade.(11)

Men allt skedde inte med rent tvång. Ofta var det så, att kolonialmakten slöt avtal med lokala stammar och ledare samt anlitade inhemska byråkrater och soldater. Koloniseringen kunde ske genom en form av fjärrstyrning. Runt sekelskiftet 1900 styrde Storbritannien 300 miljoner människor i Indien genom en lokal administration på 3 000 personer. Kolonisationen av Indien var nog mer civiliserad än på flera platser i Afrika, om man bortser från den blodiga delningen av Indien 1947. Storbritannien byggde infrastruktur och järnvägar i Indien, förbjöd den fruktansvärda änkebränningen (enligt indisk tradition skulle nyblivna änkor brännas ihjäl), utbildade befolkningen etc.(12)(13)

I Afrika kunde det handla om brutal utsugning, även om västerlänningar också förde med sig teknik, verktyg, mediciner och annat samt byggde infrastruktur, järnvägar, hamnar m.m. Värst var det i Kongo, där Leopold II använde landet som ett arbetsläger för att skörda gummi. Så många som 10 miljoner människor kan ha dött. Men även där deltog afrikaner i själva processen.(14)(15)

Det hade uppstått konflikter redan tidigt när européer börjat utforska Afrika, men det var inte förrän på 1800-talet som den värsta rovgirigheten och de blodigaste striderna uppstod. På 1800-talet kunde nästan hela afrikanska stammar utplånas som en följd av kolonisationen.(16) I Tyska Sydvästafrika uppstod blodiga slag mellan afrikaner och tyskar. Detta brukar ses som 1900-talets första folkmord, eftersom tyskarna avsiktligt ska ha dödat stora delar av lokalbefolkningarna herero och nama.(17)

Så med kolonialismen kom både gott och ont.

Richard Langéen

Källor:

1 Encyclopædia Britannica, ”Bartolomeu Dias”, http://www.britannica.com/biography/Bartolomeu-Dias
2 Studentlitteratur , 2005, ”Världens ekonomiska historia : från urtid till nutid”, R. Cameron, L. Neal, s. 395
3 Populär Historia, 16/03/01, ”Kongo – kung Leopolds privata slavstat”, http://www.popularhistoria.se/artiklar/kongo-%E2%80%93-kung-leopolds-privata-slavstat/
4 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 518
5 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 691
6 Föreläsning Indien, J. Lerbom
7 Studentlitteratur , 2005, ”Världens ekonomiska historia : från urtid till nutid”, R. Cameron, L. Neal, s. 395; 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 691
8 Studentlitteratur , 2005, ”Världens ekonomiska historia : från urtid till nutid”, R. Cameron, L. Neal, s. 395
9 PBS, ”Scramble For Africa”, https://www.youtube.com/watch?v=BZw9AojV0Yo, 50 min ff
10 DN, ”Arvet från kolonialismen”, 04/06/03, E. Uddhammar, http://www.dn.se/kultur-noje/arvet-fran-kolonialismen/
11 Oxford Journals, ”Christian Missions and Colonial Empires Reconsidered: A Black Evangelist in West Africa”, E. E. Andrews, 1766–1816,
http://jcs.oxfordjournals.org/content/early/2010/03/04/jcs.csp090
12 TWI/Carlton Television, ”British Occupation Of India In Color”, https://www.youtube.com/watch?v=nhKYg641K3c
13 Föreläsning Indien, J. Lerbom; samt Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 692
14 Världens Historia, 01/01/09, ”Belgiens kung dödade 10 miljoner”, http://varldenshistoria.se/samhalle/kolonier/belgiens-kung-dodade-10-miljoner
15 PBS, ”Scramble For Africa”, https://www.youtube.com/watch?v=BZw9AojV0Yo
16 Studentlitteratur , 2005, ”Världens ekonomiska historia : från urtid till nutid”, R. Cameron, L. Neal, s. 393
17 SkD, 8/10/15, ”Tysklands folkmord i Afrika”, http://sydsvenskan.se/kultur—nojen/bocker/bokrecensioner/en-forstudie-till-forintelsen/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *