1

Så föll kommunismen

Denna text skrev jag som en inlämningsuppgift på historieutbildningen:

Det finns flera förklaringar till kommunismens fall i Östeuropa. En viktig förklaring är förändringarna i det ledande kommunistiska landet: Sovjetunionen. Michail Gorbatjov, som var Sovjetunionens ledare från 1985 till fallet 1991, förespråkade tydliga förändringar och lanserade de välkända reformerna glasnost (öppenhet) och perestrojka (nydaning). Den viktigaste var glasnost, eftersom den skulle öppna dörrarna för protester och politisk frihet. Människor började prata om hur dåligt det kommunistiska systemet var, om Lenins och Stalins terror och massmord osv, något som hade varit otänkbart tidigare.

Runt 1980 hade den sovjetiska politbyråns medlemmar börjat dö: Brezjnev, Suslov, Andropov, Ustinov, Tjernenko. ”Flera andra stod vid gravens rand – bokstavligen en döende regim”, kan man läsa i en artikel i Svenska Dagbladet.(1) Det var då Gorbatjov lyckades kliva fram.

I en allt mer moderniserad och ekonomiskt växande omvärld förstod Gorbatjov att kommunismen inte fungerade så som den hade varit. Lundestad kallar Gorbatjovs nya politik för en ”avgörande faktor” för utvecklingen i Östeuropa.

Genom sin allt starkare kritik av den tidigare kursen skapade han nästan intrycket att de östeuropeiska länderna borde undvika den sovjetiska vägen.(2)

Sovjetunionen slutade intervenera mot revolter i Warszawapaktens länder, de kommunistiska stater som hade ingått en militärpakt med Sovjet 1955 och vars existens till stor del berodde på kontrollen från Moskva. Efter andra världskriget och under Kalla kriget, hade Sovjet slagit ned uppror i Ungern (1953) och i Tjeckoslovakien (1968). Redan 1980 avstod man från en väpnad inmarsch i Polen. Brezjnevdoktrinen, som innebar att Sovjet ansåg sig ha rätt att ingripa mot demonstrationer i kommunistiska länder, avfärdades helt 1989. Detta var något ”radikalt nytt”, skriver Lundestad.(3)

”Hans [Gorbatjovs] vägran att använda massivt våld för att kontrollera motståndare och uppstudsiga republiker blev Sovjetunionens fall”, skriver Örjan Berner, Sveriges ambassadör i Moskva 1989-1994.(4)

Michail Gorbatjov stödde även reformivriga krafter i andra kommunistiska länder. Han ville bland annat att Miloš Jakeš i Tjeckoslovakien skulle ersättas av någon mer reformvänlig.(5) Sovjet hade själv inlett en ”avspänningspolitik” genom nya kontaktnät västerut, och kunde inte förvägra östeuropéerna detsamma.(6)

Att Sovjet fick mindre kontroll i andra kommunistiska länder, gjorde att en oppositionell rörelse i ett land, kunde sporra en liknande rörelse i ett annat. De fria valen i Polen 1989 blev en ”viktig katalysator”, skriver Lundestad. Den polska fackföreningen Solidaritet, ledd av Lech Wałęsa, spelade en central roll i Östblockets kollaps, och i att uppegga andra länder att bryta sig loss.(7)

Ungern hade länge genomgått en liberalisering. När landet öppnade sin gräns för östtyskar som ville till Västtyskland, fick det stora konsekvenser då tusentals människor flydde dit. Berlinmurens fall 1989 påverkade sedan demonstrationerna i Tjeckoslovakien. Det var liksom en dominoeffekt som fick kommunismen att falla så snabbt och i så många länder på ungefär samma gång. I Rumänien försökte Nicolae Ceaușescu krossa protesterna, men militären vände sig emot honom och han avrättades på juldagen 1989. I slutet av 1989 var Östblocket (Östtyskland, Ungen, Bulgarien, Moldavien, Rumänien, Tjeckoslovakien och Polen) borta.(8)(9)

Gorbatjov anklagades för att ha förlorat kontrollen över de östeuropeiska lydstaterna. I en intervju försvarar han sig så här:

Det sovjetiska ledarskapet och jag gjorde vad vi skulle göra. Vi gjorde det för tyskarna, för Ryssland, för Europa och för hela världen. Vad gav jag bort? Polen till polacker, Tjeckoslovakien till tjecker och slovaker.(10)

I en annan intervju säger han dock att han ”respekterar” Lenin och verkar ångra att Sovjet föll ihop på det sätt som det gjorde. Han säger att Sovjetunionen borde ha förvandlats till en union av suveräna stater under en och samma ideologi.(11) Även Lundestad påpekar Gorbatjovs försök att rädda Sovjetunionen.(12)

Under 1980-talet hade det ekonomiska läget förändrats radikalt, både inom och utanför Sovjet. Västvärlden växte med betydligt mer framgångsrika nyliberala kapitalistiska ledare som Ronald Reagan i USA och Margaret Thatcher i Storbritannien. Efter andra världskriget hade Sovjet kunnat hämta stora resurser från Östeuropa. Men från och med 1970-talet var regionen inte längre lönsam, utan tvärtom kostsam. Inte bara militären kostade, utan även försäljning av olja och gas till låga priser och inköp av dyra industrivaror av dålig kvalitet. Ökade kostnader blir förr eller senare ett stort problem för imperier, påpekar Lundestad.(13)

Den kommunistiska planekonomin hade visat sig fungera väldigt dåligt när det gällde konsumtionsvaror och elektronik, det som skulle bli framtiden i världen. Stalin hade varit helt emot kapitalistisk privatkonsumtion.(14) En oproportionerlig stor del av resurserna gick till militären. Detta förhindrade bättre villkor för livsmedelsprogrammen. Med andra ord: folket fick inte den mat de behövde och ville ha.(15) Inte heller glasnost och perestrojka, där det senare innebar ekonomiska reformer, kunde rädda det sovjetiska systemet.(16)

”När förbättringar i vardagslivet efter ett par år med glasnost och reformer uteblev vände sig allt fler till dem som förespråkade en snabb avveckling av planhushållningen och det statliga ägandet. Alla jämförelser med ekonomierna i väst tycktes peka på fördelarna med marknadsekonomi och privat ägande”, skriver ekonomihistorikern Lennart Samuelson.(17)

Sjöberg påpekar att den sovjetiska ”kommandoekonomin” visserligen fungerade för att hålla igång kärnvapenkapplöpningen, men inte alls för att tillfredsställa konsumenternas önskemål och krav.

Sovjetunionen förstod inte heller den politiska och ideologiska betydelsen av den amerikanska konsumtions- och populärkulturen.(18)

Enligt Sjöberg var masskonsumtion en viktig förutsättning för välståndet i väst. Konsumtionen förändrade också grundläggande kulturella föreställningar och värderingar, påpekar hon.

Sovjetunionen förmådde att kopiera den amerikanska atombomben redan några år efter att USA bombade de japanska städerna i andra världskrigets slutskede. Däremot lyckades Sovjetunionen aldrig kopiera ett par Levi’s 501.

Den nya datatekniken gjorde det också svårare för de kommunistiska staterna att behålla sitt informationsmonopol. Det sovjetiska systemet präglades av omfattande byråkrati och korruption. Men kommunismen led inte bara av politiska och ekonomiska problem, utan även av moraliska. Stalins terror hade försatt Sovjetunionen i ett ”moraliskt förfall”, skriver Lundestad. Detta ökade misstron mot det kommunistiska systemet, och gav sig uttryck i ett socialt samhällsförfall med allvarliga problem inom vården, alkoholism, arbetsolyckor m.m. Tjernobylolyckan 1986 förvärrade förtroendekrisen ännu mer.(19) Gorbatjov var övertygad om att förändringar måste ske.

Sovjetunionen var en republik bestående av 15 olika sovjetrepubliker, där Ryssland var den största. Varje delrepublik var namngiven efter den största etniska minoriteten i området. I samband med Gorbatjovs glasnost, som sagt öppenhet, började nationalistiska rörelser växa sig starka i de olika sovjetrepublikerna. De första nationalistiska demonstrationerna skedde i Kazachstan 1986. Åren därpå följde protester i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien. I dessa länder, som tillhör Kaukasien, kunde protesterna bli våldsamma. Betydligt lugnare var baltländernas väg till självständighet. Även i Moldavien och Ukraina växte det fram nationalistiska rörelser.(20)

1989 tillät Gorbatjov Sovjets medborgare att för första gången rösta fram politiker. Detta skedde genom de Folkdeputerades kongress, en sovjetisk folkrepresentation. Det var ögonblicket då revolutionen från ovan blev revolutionen underifrån, menar journalisten och Rysslandskännaren Jonathan Steele.(21) Ännu mer att säga till om fick folket 1990, då andra partier tilläts ställa upp i val. Men då gick det snabbt utför för kommunismen. Gorbatjov försvagades kraftigt efter ett kuppförsök av de konservativa 1991, som inte han själv utan hans allt mer populäre rival Boris Jeltsin, som nyligen valts till president, lyckades stoppa. Sedan utropade republikerna sin självständighet en efter en. Gorbatjov avgick den 25 december 1991. Sedan avgick hela partiledningen och Sovjetunionen upplöstes den 31 december.(22)(23)

Det afghansk-sovjetiska kriget, som varade i hela tio år mellan 1979-1989, och som kan kallas ”Rysslands Vietnam”, pekas ofta ut som en bidragande orsak till kommunismens fall. Kriget var i praktiken meningslöst och Ryssland uppnådde inte sina mål, dvs. att rädda den kommunistiska regimen i landet. Det var bara kostsamt, i såväl pengar och människoliv. Dessutom skapade kriget politisk oro hemma i Ryssland. Den folkliga motviljan var stor då kriget tog så många unga ryska liv. Det afghansk-sovjetiska kriget var knappast någon som helst vinst för Sovjet, tvärtom.(24)(25)

Det finns också de, som pekar ut försåtliga oljekrig som en förklaring till Sovjetunionens upplösning och därmed kommunismens fall. Enligt Yegor Gaidar, Rysslands premiärminister 1992, gjorde Saudiarabiens ökade oljeproduktion på 1980-talet att Sovjet ”förlorade ca 20 miljarder dollar per år, pengar som landet helt enkelt inte kunde överleva utan”.(26) I en artikel i SvD Näringsliv skriver Farzaneh Roostaee:

Det finns experter som tror att saudiernas manipulation av oljepriset 1991 var en viktig länk i händelsekedjan som ledde fram till Sovjetunionens kollaps. Saudierna mättade då marknaden med så mycket billig olja att Sovjetunionen gick mot bankrutt. Också efter 1979 fanns saudiska oljepengar med och stöttade Afghanistans mujahedin i kampen mot Sovjets invasion.(27)

Med andra ord kan det ha varit en rad faktorer som sänkte kommunismen. Men den viktigaste av alla var nog ändå Michail Gorbatjov och hans reformer. Vad hade hänt utan utan glasnost och perestrojka? Enligt Örjan Berner, som stod nära kommunismens sönderfall då han som sagt var Sveriges ambassadör i Moskva vid tidpunkten, hade Sovjets väldiga parti- och säkerhetsapparat förmodligen kunnat kontrollera imperiet ännu längre men med ”stora risker för farliga konvulsioner i denna kärnvapenbemängda supermakt”.(28) Förr eller senare hade det kommunistiska imperiet dock ändå fallit, menar han, och pekar ut några av de faktorer som jag nämnt i texten.

Astronomiska militärutgifter, fallande priser på sovjetisk olja och gas, oförmågan att föda den egna befolkningen, allt inbäddat i det sjukt rigida ekonomiska och politiska systemet skulle senare ändå ha lett till Sovjetunionens kollaps.(29)

Med Sovjet föll hela det kommunistiska Östeuropa.

Richard Langéen

Källor:

1 SvD, 13/8/13, Sovjets fall Gorbatjovs stora tragedi, http://www.svd.se/sovjets-fall-gorbatjovs-stora-tragedi
2 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 271
3 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 271
4 SvD, 30/8/13, ”Sovjets fall Gorbatjovs stora tragedi”, Ö. Berner, http://www.svd.se/sovjets-fall-gorbatjovs-stora-tragedi
5 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 272
6 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 262
7 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 272-273
8 Discovery Channel, ”End of the USSR”, https://www.youtube.com/watch?v=-FS9WYyKN3Y, 7:50 ff
9 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 272
10 Radio Free Europe, ”The Revolutions Of 1989”, https://www.youtube.com/watch?v=hc2XGHA7NK4, 5:20 ff, sett maj 2016
11 RT, ”’I fought for USSR, but failed’: RT talks to Mikhail Gorbachev”, https://www.youtube.com/watch?v=3jG0o9RJEbY, 1:40 ff
12 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 275
13 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 272
14 Viasat History, ”Communism The Collapse”, https://www.youtube.com/watch?v=OZ2NiWvk3pY, sett maj 2016
15 SvD, 13/8/13, Sovjets fall Gorbatjovs stora tragedi, http://www.svd.se/sovjets-fall-gorbatjovs-stora-tragedi, läst maj 2016
16 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 275
17 FoF, ”Därför föll Sovjetunionen”, L. Samuelson, http://fof.se/tidning/2011/10/darfor-foll-sovjetunionen, läst maj 2016
18 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 879-880
19 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 274
20 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 276
21 Discovery Channel, ”End of the USSR”, https://www.youtube.com/watch?v=-FS9WYyKN3Y, 1:20 ff
22 Discovery Channel, ”End of the USSR”, https://www.youtube.com/watch?v=-FS9WYyKN3Y, 1:20 ff
23 Studentlitteratur, 2015, ”Öst, väst, nord, syd : huvuddrag i internationell politik efter 1945”, G. Lundestad, s. 275-277
24 Världens Historia, 6/7/15, ”Varför ockuperade Sovjet Afghanistan?”, http://varldenshistoria.se/krig/varfor-ockuperade-sovjet-afghanistan, läst maj 2016
25 Säkerhetspolitik, ”Fördjupning Afghanistan”, http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Afghanistan/Fordjupning/, läst maj 2016
26 Johns Hopkins University Press, 2013, ”Transitions to Democracy: A Comparative Perspective”, Stoner K., McFaul M., s. 43
27 SvD, 18/12/14, ”Saudisk oljesmäll sänker Ryssland och Iran”, http://www.svd.se/saudisk-oljesmall-sanker-ryssland-och-iran, läst maj 2016
28 SvD, 30/8/13, ”Sovjets fall Gorbatjovs stora tragedi”, Ö. Berner, http://www.svd.se/sovjets-fall-gorbatjovs-stora-tragedi, läst maj 2016
29 SvD, 30/8/13, ”Sovjets fall Gorbatjovs stora tragedi”, Ö. Berner, http://www.svd.se/sovjets-fall-gorbatjovs-stora-tragedi, läst maj 2016