Denna text skrev jag som del av en sluttentamen på historieutbildningen:

De flesta människor under medeltiden var bönder. Det gällde inte bara Sverige, utan övriga Europa. Jordbruket gav stora skördar och kunde försörja en allt större befolkning. Överskottet banade väg för mer komplexa samhällen, där en viss del av befolkningen kunde ägna sig åt andra sysslor och åt att administrera landet. Borgerskapet var en följd av jordbrukets överskott. Det bildades tydliga sociala strukturer. De flesta bönder i Europa var bundna till jorden och tilläts inte flytta därifrån. De betalade olika avgifter till jordägarna för att få bruka jorden. Detta var en del av feodalismen. Exakt hur ofria bönderna var är svårt att säga. Kategorierna av bönder var inte helt distinkta, utan det existerade ”olika grader av frihet och bundenhet”, skriver Cameron och Neal.(1) I det så kallade godssystemet satt en godsherre överst, medan bönderna var underställda honom på olika sätt. De var t.ex. tvungna att använda godsherrens redskap, för vilket de fick betala en avgift. Böndernas totala avgifter kunde uppgå till 50 procent av deras inkomst.(2) Dessutom kunde arbetskraften bestå av ren slavkraft. Slaveriet fanns både inom den kristna och islamiska världen. Aztekerna i Sydamerika använde slavar som religiösa människooffer. I den islamiska världen kunde slaveriet vara ”storskaligt”, påpekar Sjöberg. Men i Sverige avskaffades det redan på 1300-talet.(3)(4)

Feodalismen var en pyramid av tjänster och gentjänster. Överst fanns kungen, sedan storvasallerna och vasallerna, och längst ned bönderna. Kungen delade ut jord till en vasall som blev ansvarig för ett län. I gengäld skulle vasallerna ställa upp med soldater i krig. Vasallerna tog sedan ut skatter i form av natura av bönderna. Feodalismen spred sig över hela Europa, men fick inte lika starkt fäste i Sverige som i de väst- och centraleuropeiska länderna. Sverige hade fler självägande bönder, och de svenska bönderna fick tidigt en politisk makt. Adeln var inledningsvis svag och liten i Sverige.(5)(6)

Under medeltiden utvecklades också ståndssamhället, som utgjordes av adel, präster, borgare och bönder, de fyra stånden. Adel och präster kallas även för det världsliga respektive andliga frälset, därför att de var befriade från skatt, därav ”frälse”, fri. I Sverige fanns också ett bergsfrälse, gruvarbetare som blev befriade från skatt. I stället för att betala skatt skulle adeln förse kungen med riddare och ställa upp i krig med rustning, stridshäst och soldater. Borgerskapet bestod av köpmän och hantverkare, som i sin tur delades in i olika skrån. Den som t.ex. ville bli skomakare, kunde utbilda sig som lärling inom det skrået. Men den största gruppen var som sagt bönderna, som i Sverige under 1200-talet utgjorde ungefär 95 procent av befolkningen.(7)(8)

Även om de flesta människor var bönder, spelade städerna en allt viktigare roll, och hjälpte till att centralisera och forma riket. Där skedde handeln och varuproduktionen. Där fanns också den politiska makten. ”Nästan alla stater och riken hade städer som centrum”, skriver Sjöberg.(9) Stockholm etablerades redan 1187, och skulle tids nog inta rollen som huvudstad.

Handeln i Europa dominerades av det nordtyska kustområdet (Hansan), Flandern och norra Italien, Venedig, som intog en särställning i handeln på Medelhavet och med Österlandet.(10) Handelsmönstret spred sig över stora delar av världen. Europa kunde producera varor som metall och pälsverk. Sverige bidrog med virke, animalier och glas. Från Asien kom det varor som kryddor, porslin och siden.(11)(12)

Befolkningsökningen som jordbruksöverskottet skapat, fick sig en rejäl smäll när digerdöden, eller pesten, spred sig via handelsvägar från Kina till Europa i mitten av 1300-talet. I delar av Europa utplånades hälften, eller ännu fler, av människorna. Ödehusen blev många, och mellan 1350–1450 byggdes nästan inga nya hus och kyrkor i Sverige. Samma århundrade drabbades Europa av en svår jordbrukskris, som troligen berodde på ett kallare klimat, överbefolkning och uppodling av sämre jord.(13)(14)(15) Historiker tvistar om och i så fall hur digerdöden och agrarkrisen påverkade varandra. I vilket fall som helst led de fattiga värst av jordbrukskrisen, medan ingen kunde skydda sig mot pesten. Agrarkrisen skapade svält och massdöd och ekonomin stagnerade. Digerdöden försvårade krisen ytterligare. Människorna förklarade pesten med att det var Guds vrede, precis som bysantinarna i Konstantinopel hade förklarat den så kallade ikonoklasmen, bildstriden, med Guds hämnd mot avgudadyrkan av ikoner. Pesten förändrade också människors tänkesätt och den fick ett tydligt utrymme inom konsten. Det bildades så kallade botgörartåg, där människor iklädda trasor drog fram längs vägarna och klagade högljutt. Vad många kanske inte känner till är, att digerdöden bestod i olika omgångar ända fram till 1700-talet. Bara Sverige drabbades ett 20-tal gånger.(16)(17)(18)

Kriserna gjorde till slut att den styrande eliten i Europa, som jordägare och adel, fick allt mindre pengar på fickan. Därför infördes högre skatter och ibland ren plundring av de lägre klasserna. ”I Frankrike och Tyskland uppträdde adelsmän som rövarhövdingar”, skriver Janken Myrdal, professor i agrarhistoria. I Sverige satte adeln den tyske hertigen Albrekt av Mecklenburg vid kungamakten 1363. Med honom kom de tyska fogdarna, som började förtrycka och exploatera svenskarna. Enligt Myrdal var denna tid ”en av de värsta för den svenska allmogen”.(19) De höjda skatterna och elitens hårdare metoder mot folket framkallade en ny epok i svensk senmedeltidshistoria: bondeupprorens tid. Det var inte bara i Sverige som bönderna gjorde uppror, utan över hela Europa. Engelbrektsupproret på 1430-talet var en direkt motreaktion på fogdarnas övergrepp. Sedan följde hundra år av bondeuppror i Sverige. I snitt vart fjärde år ska bönderna ha tagit till vapen för att kräva sin rätt.(20)(21) Sjöberg förklarar de tyska fogdarnas förtryck med kulturskillnader: ”Som förvaltare insattes ofta nordtyska adelsmän, vilka kom från ett samhälle där bönderna hade en sämre ställning än i Sverige.”(22)

Sammanfattningsvis kan man lätt säga att medeltiden var en händelserik epok som präglades av både ljus och mörker, men kanske inte så mycket mörker som många tror.

Richard Langéen

Källor:

1 Studentlitteratur , 2005, ”Världens ekonomiska historia : från urtid till nutid”, R. Cameron, L. Neal, s. 72
2 Studentlitteratur , 2005, ”Världens ekonomiska historia : från urtid till nutid”, R. Cameron, L. Neal, s. 71-75
3 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 343-344
4 Föreläsning Nordens medeltid I
5 Historiska, ”Skillnad på folk och folk”, http://historiska.se/upptack-historien/artikel/skillnad-pa-folk-och-folk/
6 Föreläsning Nordens medeltid I
7 Historiska, ”Skillnad på folk och folk”, http://historiska.se/upptack-historien/artikel/skillnad-pa-folk-och-folk/
8 Föreläsning Nordens medeltid I
9 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 349
10 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 386
11 Studentlitteratur , 2005, ”Världens ekonomiska historia : från urtid till nutid”, R. Cameron, L. Neal, s. 89
12 Föreläsning Nordens medeltid II
13 Populär Historia, 22/12/09, ”Klimatkris på medeltiden”, F.C. Ljungqvist, http://www.popularhistoria.se/artiklar/klimatkris-pamedeltiden/
14 Populär Historia, 13/03/02, ”Det medeltida jordbrukets kris”, http://www.popularhistoria.se/artikla/det-medeltida-jordbruketskris/, J. Myrdal
15 Studentlitteratur , 2005, ”Världens ekonomiska historia : från urtid till nutid”, R. Cameron, L. Neal, s. 102-106
16 Historiska, ”Digerdöden”, http://historiska.se/upptack-historien/artikel/digerdoden/
17 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 342
18 Ordfront förlag, 2003, ”Stora döden – den värsta katastrofen som drabbat Europa ”, D Harrison, s. 162-165
19 Populär Historia, 13/03/02/, ”Det medeltida jordbrukets kris”, http://www.popularhistoria.se/artiklar/det-medeltida-jordbruketskris/, J. Myrdal
20 Kalmar Musem, ”Albrekt av Mecklenburg”, http://medeltiden.kalmarlansmuseum.se/niva3/1-11-7.phtml?userid=0
21 Studentlitteratur, 2009, ”Det svenska samhället 800-1720 – Klerkernas och adelns tid”, T. Lindkvist, M. Sjöberg, s. 167
22 Studentlitteratur, 2009, ”Det svenska samhället 800-1720 – Klerkernas och adelns tid”, T. Lindkvist, M. Sjöberg, s. 166